josefineamandas.blogg.se

 

Idag är det fredag och det var i måndags vi plussade. Jag mår som vanligt, kanske lite mer trött bara. Har svårt att sova på nätterna, förmodligen för att jag har så mycket att tänka på.. :) Vaknar mitt i natten och kan inte somna om, så inte så konstigt att jag är trött. Jag längtar efter första besöket hos barnmorskan (även om det bara är ett hälsosamtal) för det känns som att det blir mer "på riktigt" efter det.. Längtar också efter att berätta för familjen. Känns konstigt att gå med den här hemlisen samtidigt som det känns konstigt att berätta eftersom det är lite svårt att förstå att det är på riktigt än. Jag är iaf otroligt glad att jag och Robin äntligen ska få vara med om det här ♥

 

8e april var jag och Robin iväg sent på kvällen och köpte ett påskägg, ett kort och massa godis. Vi hade bestämt att överraska mamma, Peter, Jacob, Elin och Jonathan genom att lämna ett ägg hemma hos mamma som vi skulle öppna tillsammans. Vi satt på ICA-parkeringen och Robin skrev ut lappar som vi klistrade på ägget där vi skrev att det får endast öppnas när hela familjen är samlad. Vi åkte mot mamma och parkerade nere vid vägen också fick Robin springa upp med ägget. Det var inte helt enkelt för honom då han kommer upp på baksidan och ser mamma i fönstret, där satt även en av katterna och stirrade på honom haha. Han trodde att katten skulle avslöja honom eftersom den tittade så mycket. :) Han lyckades ta sig till framsidan iaf utan att mamma märkte något och lämnade ägget utanför dörren. När vi är påväg hem får vi en snap från mamma men öppnar den inte förrän vi har lagt oss i sängen så dom inte skulle misstänka att det var från oss. Tydligen hade Peter kommit hem efter att varit ute med Milo strax efter att vi var där och tagit med ägget in, så det var ju väääldigt tur att dom inte hann komma medan Robin var där. Vi bestämde oss för att öppna det dagen efter iaf. 

 

Vi sitter i bilen påväg hem till mamma och jag ser att Jacob och Elin redan är hos mamma. Mamma lägger ut ett inlägg på instagram på ägget och skriver att dom är överrens om vem ägget är ifrån. Jag blir jätteirriterad för jag tror ju att dom har räknat ut redan att det var från oss haha. Men när vi kommer dit så säger dom allihopa att dom tror att det är från Peter, så det var ju skönt. Vi öppnar ägget och i det ligger det ett kort som alla läser och sen står alla och gråter förutom Jonathan som inte förstår vem Järpi är haha. Det var sån himla rolig överraskning och det blev jättelyckat, så fina reaktioner från alla också som blev jätteglada ♥♥♥ Dagarna efter berättade vi för Robins föräldrar och min pappa och reaktionerna blev lika från dom också, Järpi kommer verkligen att ha världens bästa släkt runt om sig. 

I fredags gick vi in i ny vecka, v.9. Dagen innan blödde jag jättemycket när jag borstade tänderna, och när jag läste veckouppdateringen så stod det "en del kvinnor får sköra slemhinnor t.ex. kan tandköttet bli känsligt och börja blöda lättare än vanligt". Det var lite roligt ändå (inte att tandköttet är känsligt såklart) för det var första gången det kändes som att den här graviditeten faktiskt är lite på riktigt eftersom det stämde in så bra. Utöver känsligt tandkött så är jag fortfarande ganska trött och blodtrycket är väl lite sisådär. Jag har haft något till fall som har varit jobbigt men jag försöker att inte stå upp långa stunder för att förhindra att det blir något. Jag har även insett att jag har haft nästäppa alla veckor vilket jag antar har med graviditeten att göra. Inget speciellt illamående iaf så det är skönt. :) Idag såg jag i en gravidgrupp att en tjej i Sandviken inte fick göra sitt tidiga ultraljud vilket kändes ganska jobbigt att läsa. Nu har man ju börjat ställt in sig på att Robin inte får vara med vid något besök och nu är det alltså bara att ställa in sig på att inte få se bebisen innan RUL antar jag. Så himla tråkigt, vill verkligen se så att det faktiskt är någon där inne...

 

Det första ultraljudet blev inställt som jag hade trott och det kändes såklart jättetråkigt. Jag hade ju inte riktigt några riktiga gravidsymtom i början så jag ville bara få göra det där ultraljudet och få graviditeten bekräftad på något sätt. Världens bästa mamma/mormor fixade iaf ett privat ultraljud åt oss i Falun så hon och jag åkte dit då Robin var i Norge och jobbade, han hade ändå inte fått följa med in och titta. Robin var med på facetime och vi fick se Järpi för första gången ♥ Allt såg bra ut och det var bara en bebis där inne så vi kände oss väldigt nöjda efterråt haha. Det var så himla mysigt att få se bebisen och höra hjärtslagen, tack snälla mamma för att du fixade det här åt oss ♥

 

Jag tyckte att magen började synas och det var jättevarmt ute så jag hade liksom inga kläder jag kunde dölja magen i. Eftersom vi hade haft ett ultraljud och vi var i v. 14 om jag inte minns helt fel så kände vi att det var dags att gå ut med graviditeten på sociala medier. Vi försökte få till en bild med katterna vilket var lättare sagt än gjort, men till slut fick vi till en bra som vi la ut på instagram. Vi fick jättemånga grattishälsningar vilket såklart kändes jätteroligt! Nu började det kännas lite mer på riktigt och efter att vi gick ut med det så känns det som att tiden har gått så mycket fortare.

Robins födelsedag och dagen då det började läcka ur mina tuttar, haha. Jag försöker att se det roliga i det och skämta om det men dom första dagarna kändes det ganska jobbigt faktiskt. Jag kunna inte gå utan bh (kan fortfarande inte) och jag kunna inte ens gå upp på toa på morgonen utan att det började läcka. Nu är det absolut inga stora mängder så det är inget som stör mig när jag sover t.ex. eller när jag har bh på, men det blir ju ändå en liten omställning. Kände mig ganska ensam och konstig i början också för hade inte hört talas om att det kunde börja läcka såhär tidigt eller hört om någon som varit med om det. Men tack vare gravid-grupper på facebook så har jag insett att jag inte är ensam iaf. 

 

Snart har vi gått halva tiden och även om det hänt en del sedan vi plussade så känns det lite som att nu börjar graviditeten på riktigt. På måndag har vi tid för RUL och i augusti får jag börja gå hos barnmorskan (har bara varit där en gång på inskrivning). Förhoppningsvis får jag börja känna lite rörelser i magen snart också, det längtar jag verkligen till. Nu när RUL närmar sig har vi även börjat våga titta lite mer på bebissaker som vagn t.ex. Som sagt, det känns som att det är nu det roliga börjar. Jag tänkte att jag skulle försöka få till veckouppdatering här på bloggen så jag har att se tillbaka på. Så jag kör väl igång på en gång!

 

Järpi väger nu ungefär 350 gram och är ca 24 centimeter lång. Hen har kanske fått ögonfransar och lite hår på huvudet. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men hen kommer inte att börja svettas förrän efter födseln. Bebisen har fått känsel och kan känna smärta. Hen kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.

 

Jag har precis som tidigare inga speciella symtom just nu. Nästäppan har hängt med hela graviditeten och blodtrycket som var lite sisådär i början känns bättre nu. På sistone har jag känt att jag verkligen börjar längta mer och mer och jag ser så mycket fram emot ultraljudet på måndag. Några graviditetshormoner har jag inte märkt av än (får väl se om någon runt om mig säger något annat hehe) utan tycker att psyket känns rätt så stabilt. :) Har känt mig extra mycket kär i Robin ♥

 

Har inga speciella cravings nu och skulle inte säga att jag har haft det tidigare heller. Är kanske extra sugen på vissa saker i perioder men skulle inte säga att det är cravings.. Det jag varit extra sugen på på sistone är nog coco pops och gröna pringles, men är inte så sugen att jag inte skulle överleva om jag inte får det. 

 

Ska jag vara ärlig så har jag inte vägt mig sedan jag var hos barnmorskan, vilket var jättelängesedan. Men magen växer på. Kring v.15 typ kände jag mig jättestor men nu känns det okej. Brösten har också växt vilket jag inte klagar över hehe. Jag märker så klart på andra kroppsdelar också att jag går upp i vikt men för första gången i livet tänker jag faktiskt försöka att inte bry mig över det. Utöver det känner jag mig som vanligt i kroppen, jag känner mig pigg och blodtrycket har blivit bättre.